Jag kände mig som en fånge, en som precis fått sin fängelsedom och som skulle sitta här i all evighet. Allt plugg som jag behövde göra, ett berg av böcker i en trave på bordet, stirrade hånfullt tillbaka på mig. Jag orkar inte...(och kunde inte, jag visste inte ens hur jag skulle göra). Det var kört.
Det här var när jag gick i sexan, och beskedet att jag riskerade att få IG (underkänt) i matte hade nått mina föräldrar, som nu satt mig i arbete för att rädda upp det hela.
En timme varje dag skulle jag sitta under hela jullovet! Det kanske inte låter så mycket, men jag våndades för det och fick en klump i magen av bara tanken. Helst av allt så hade jag bara velat fly undan mina problem.... eller kanske spelat något spel bara för att få tänka på annat.
Men hur hamnade jag här då? I den här jobbiga sitsen. Jo, på den tiden så hade jag en ganska annorlunda attityd än mot vad jag har idag. Det är nästan så att jag inte känner igen mig själv längre.
Okej, för det första. Jag pluggade inte.
"Va?" kanske du tänker nu, men näpp, det gjorde jag inte. För mig var skolarbete ett påtvingat ont. Det var något som jag bara ville bli av med, så jag lämnade alltid in uppgifter med minsta möjliga ansträngning. Alltså, jag bara gled igenom och jobbade precis så mycket som krävdes (och skrev inte ett ord mer, om det "räckte med ett handskrivet A4").
Till matteboken så fanns det dessutom ett facit. Jag kom på att hemläxan gick mycket fortare om jag bara skrev av svaren direkt. "Smaaart... ". Så det gjorde jag.
På något märkligt vis så klarade jag mig igenom mellanstadiet utan större problem. Kanske var mattetalen ännu så lätta att det räckte att ha varit med på lektionen för att klara godkänt på proven. För jag gick alltid på lektionerna. Få inte bilden av mig att jag var nån slags rebell, som skolkar och är arg på världen, för det var jag inte. Snarare så var jag blyg och gjorde inte mycket väsen av mig. Men jag tyckte förstås att det fanns roligare saker än skola och lärande.
Men på högstadiet så ändrades allt det. Plötsligt gick det inte längre att glida igenom skolan. Jag fick mitt första omprov i samhällskunskap (Tre omprov blev det, innan jag blev godkänd. Kanske för att jag på alla försök utom sista gången, skrev precis samma sak. Samma påhittade svar...
😆<—— "dumbom").
Okej, jag tror att du har fattat att jag inte direkt hade någon vidare bra strategi för att klara plugget, utan snarare blundade för problemen. Rätt korkat, men djupt inom mig så visste jag att jag inte var dum. Jag tyckte faktiskt att jag var ganska smart. Jag skulle ju bli uppfinnare när jag blev stor! När jag var hemma så var jag alltid påhittig och byggde massor av olika konstruktioner, konstiga prylar och apparater. Ja, faktiskt mer än någon annan jag känner.
Den här självbilden av att jag var smart, iallafall egentligen, ruckades dock av alla dåliga betyg i skolan. Så jag började tro att jag var dum på riktigt, och att det inte gick att ändra på. En mer negativ självbild växte fram.
Mitt problem var att jag trodde att "om man är smart så får man höga betyg". Nästan som en naturlag, att det bara var så. Det var väl därför, som jag blev så ledsen när jag fick dåliga resultat. Det var ett personligt nederlag.
Men sen så fanns det ju dem som faktiskt fick höga betyg på riktigt - vilka lyckostar! Jag önskade att jag också bara "kunde allt". Det jag inte tänkte på, är vad de gjorde, och som inte jag gjorde....De pluggade!
Just det där att göra, det är hela skillnaden. För mig så var det första steget att faktiskt börja plugga.
Jag vet, det låter så dumt och självklart att jag måste plugga för att klara skolan, men just då så fattade jag inte det.
Rent tekniskt sett, så var det mina föräldrar som tvingade mig att plugga, och det var inte kul. Men idag är jag glad att de gjorde det. Det blev en vändning för mig, för plötsligt förstod jag så mycket mer. Jag låg inte längre hopplöst efter och mina skolresultat sköt i höjden. Det här var en aha-upplevelse för mig, det blev en sådan tydlig skillnad.
Nu hade jag lärt mig att om man jobbar för det, så kommer resultaten som en följd. Från att haft ångest och prokrastinerat (ganska kraftigt), så började jag gradvis lägga mer och mer tid på mina studier. Min självbild ändrades och jag började må så mycket bättre. Det här förändrade mitt liv.
Sen hände en märklig sak. Plugget, det där tråkiga som jag helst bara ville slippa, blev gradvis något som jag såg fram emot. Började detta bli...kul?
Ja, det blev faktiskt kul när jag kom över den första svåra puckeln, som var att sätta igång. När jag inte längre låg hopplöst efter, så var det som att ha betalat av en stor skuld och plötsligt vara fri igen. En nystart! Mitt fokus skiftade från att bara ta mig igenom (överleva) det som schemat sa åt mig att göra, till att faktiskt klura och fundera på mina mattetal. Det blev mer som ett roligt pyssel, snarare än ett tungt grovjobb. Inställningen gör allt!
Dessutom! Nu visste jag, att om jag la min tid och fokus så fick jag min belöning sedan - i bra betyg! Jag levde inte längre i min skeva föreställning att man bara "var smart" eller inte. Jag kunde påverka det själv! Tala om bra motivation. När jag gick ut högstadiet hade jag högsta betyg i de flesta ämnena.
Här kan man tro att storyn är slut, nu när jag plugggar och dessutom får bra betyg. Men ännu så var det något som saknades.
Visst, jag pluggade nu, men det var med mycket hårt arbete och studierna tog alldeles för mycket av min tid, mer än för andra, och jag insåg att mitt pluggande var förskräckligt ineffektivt!
Detta kom att ändras. Jag kom över en bok i studieteknik och lärde mig att plugga på riktigt.
Idag har jag läst flertalet böcker om studieteknik och hur man pluggar bättre, samt varit på föreläsningar i ämnet. Och framför allt så har jag testat dem i praktiken, för att se vad som funkar på riktigt (och vad som inte funkar — det finns tyvärr många dåliga råd som sprids vitt och brett!).
Idag vill jag dela min story och erfarenhet om detta, till dig som kanske är i samma situation som jag en gång har varit. Så att du vet att det faktiskt går att ändra på, och att du nog också egentligen är smartare än du tror. Men även om du redan idag får höga betyg, så går det alltid att plugga mycket effektivare. Då blir det så mycket roligare :)
Du hittar en sammanfattning av mina lärdomar i serien "Topp-10-studieteknik". Dessutom har jag valt att blanda in erfarenheter från psykologi och beteendevetenskap för att skapa en större helhet. Resultatet är kraftfulla studietekniker, på ett sätt som du inte hittar någon annanstans.
/Dag på Betyg5
Dag Gimleström är grundare till Betyg5.se och har en studiebakgrund med mycket matte, fysik, kemi och biologi. Han har även pluggat flera olika och varierade ämnen, däribland humaniora, språk, samt medicin med fokus på fysiologi och farmakologi.
Nu läser han en ingenjörsutbildning, och hoppas bli uppfinnare en dag.